Boo.com

Boo.com

Boo.com var ett brittiskt internetföretag som bedrev handel online av märkeskläder. Företaget grundades 17 mars 1999 av svenskarna Ernst Malmsten, Kajsa Leander och Patrik Hedelin, och gick i konkurs nära därpå i maj 2000. Det blev med det en av de tidigare bolagen att störta efter att IT-bubblan sprack.

Företaget hade sitt huvudkontor i London, med en ursprunglig personal på 40 personer. Men redan i oktober 1999 hade man etablerat åtta kontor till och anställt 400 människor i ett flertal länder i Europa samt på andra sidan Atlanten i New York. Efter flera förseningar på en planerad lansering lanserades till slut Boo.com den 3 november 1999. Bolaget hade samlat på sig hela 1,4 miljarder kronor i riskkapital, något man lyckades göra sig av med på endast 18 månader. I Veckans Affärer påpekar man hur företaget, istället för att först pröva i liten skala och sedan låta det växa tillsammans med nya erfarenheter, anställde hundratals personer världen över innan försäljningen ens hade påbörjats. När klädförsäljningen sen väl startade fanns inte tekniken som behövdes eller konsumenter som var redo för onlineshopping av kläder.

Boo.com köptes däremot upp samma år av USA-baserade Fashionmall.com under Kate Buggeln, då med ett team på enbart nio personer. Samtidigt köptes teknologin som låg bakom verksamheten upp av Dan Wagner, tidigare chef för IT-företaget Bright Station. I en intervju med The Guardian berättar Wagner att även om de modifierade teknologin i Boo.com:s plattform var den extremt bra.

Medan det fanns ett flertal problem innan lanseringen av Boo.com var dessa i stort sett åtgärdade när tjänsten blev tillgänglig för allmänheten. Även om det knappt var tillräckligt för att hålla verksamheten levande i alla 18 länder drog Boo.com ändå in ca 2 miljoner kronor under sina sista två månader och hade 300.000 besökare. Men man menar här på att vad som ledde till konkursen var faktumet att de följde en väldigt aggressiv utvecklingsplan, med en lansering som skedde samtidig i ett flertal europeiska länder. När IT-bubblan sprack och kapital inte längre kunde samlas in blev det slutet för Boo.com. Ernst Malmsten, en av grundarna, citeras med att säga att ”om vi inte drar in 20 miljoner dollar vid midnatt är det slut med boo.com”.

Kajsa Leander berättar i Dagens Industri om hur det nu i efterhand är skönt att få bekräftelse på att Boo.com hade ett koncept som var helt rätt, i och med att det under bolagets tid inte var många som trodde på försäljning av modekläder på nätet. Leander har idag flyttat tillbaka till Sverige efter många år utomlands, och hon befinner sig nu på sin äppelgård i Småland där hon är ägare till Berga Bruk, ett ekologiskt musteri. Hon berättar i en artikel i Veckans Affärer om hur idéen kom för 17 år sedan då hon och hennes man köpte gården, och hon har sedan dess utbildad sig till pomolog. Ernst Malmgren är idag VD på och delägare i lyxaccessoarsmärket Lara Bohnic, medan Patrik Hedelin varit framgångsrik som riskkapitalist sedan Boo.com:s fall. I en intervju med Breakit reflekterar han över boo.com: ”Det kunde ta tre timmar att köpa ett par skor. Tänkt dig 300.000 kunder som står utanför NK och vill in men personalen har glömt att låsa upp – där hade du Boo-com i ett nötskal”